Vaknade vid 2:10 natten till fredagen. Kände att jag var kissnödig så jag gick ner på toa. Men då tyckte jag mig känna en liten värk också. Blev glad och hoppades det skulle fortsätta. Tyvärr var dom väldigt glesa och varade bara ca 1 min och gjorde inte ont. Gick ändå och hoppades=) Gick upp o väckte Jonas och sa att jag trodde det var värkar på G. Men han somna om. Vilket inte gjorde mig nått. Gick ner och tog en dusch i typ en halvtimme. Sen gick jag upp till Jonas igen och frågade om han ville komma upp. Då var kl 3 på natten. Värkarna blev lite mer tydliga, men fortfarande inte långa eller så. Tänkte på att Cassandra är född med en väldans fart och bestämde oss för att ringa pappa som skulle komma för o passa Benjamin och Cassandra. Sagt och gjort, ringde han 3:15. Direkt efter ringde jag till förlossningen. Kvinnan jag pratade med var jättetrevlig men sa på slutet att hon hade ju pratat med mig i 5 och en halv minut och under den tiden så hade jag inte haft en enda värk... Nä, det stämde ju. Hon sa att vi fick komma in för en koll om vi ville, men att oftast åker man in när man har 3 värkar på 10 min. Men vi tänkte att eftersom pappa redan var på väg hit så kunde vi ju lika väl åka in och kolla hur det såg ut. Packade ihop det vi skulle ha med till förlossningen och sen begav vi oss iväg. Pappa hade inte hunnit komma hit då än, men eftersom barnen ändå sov så tänkte vi att det spelar ju ingen roll.
Hade bävat inför resan in till uppsala, med tanke på dom kurviga vägarna och framförallt dåliga vägarna i typ 2 mil. Men värkarna vart som bortblåsta då...snopet. Inte för att jag hade många hemma heller, men hade hoppats på att dom skulle få fart iaf. Vi har 5 mil att åka till uppsala och under den vägen hade jag kanske max 8 värkar.....inte mycket med andra ord.
MEN....när jag klev ur bilen utanför förlossningen så hände det nått....värkarna kom=) och det med besked! Då kom jag ju på att jag faktiskt ville ha ryggbedövning och allt man kan få. Så nu började jag få ont. 4:59 kom vi fram till förlossningen, och det var alltså där jag började få jobbiga värkar. Fick komma in på ett undersökningsrum och dom skulle kolla ctg kurvan, men det var bara att glömma. Inte kunde jag ligga ner stilla på en brits när jag hade ont. Bad om att få ryggbedövning men då sa barnmorskan att vi skulle skippa undersökningsrummet och ta ett förlossningsrum direkt ist. Jaha tänkte jag, då var det ju säkert ingen risk att vi skulle bli hemskickade iaf (som jag trodde på väg in när värkarna inte riktigt fanns där). Barnmorskan undersökte mig och sa att jag var klar för förlossningen nu....öppen 10 cm!! Blev superglad=) Vattnet hade inte gått då så vid 5:30 tog hon hål på hinnorna och två krystvärkar senare var hon född...5:43. Så 44 min var vi på förlossningen...och jag kände mig så sjukt glad över att ha fött barn utan bedövning!=) Men då kom nästa tanke....att bli sydd. Också en fasa. Och nu när det hade gått fort så tänkte jag att jag säkert behövde sys massor...men inte det inte. Inte ett enda stygn behövdes=)
Hade verkligen en toppenförlossning och är jättenöjd med den. Glad också att vi ändå valde att åka in...vart hade hon annars blivit född? Inte på förlossningen iaf.
Var rastlös efter en timma och ville bara att tiden skulle gå så vi fick åka hem. Och det fick vi ju efter att läkarn kollat henne.
En kort tjej, 3880 g och 49 cm.
Vi har nu bestämt att hon ska heta Thea.
En nyfödd Thea
Pappa och dotter sove en stund
Här säger vi godnatt till lilla tjejen men som ni ser så är hon klarvaken....
Men en halvtimma senare,nyammad och ombytt så sover hon iaf. Hon bajsade ner sig och fick en ny pyjamas=)
Nybadad. Hon gillade det inte så mycket, men tystnade rätt fort iaf
Dagens Thea
Åh vad söt hon är!
SvaraRaderaMåste sno en bild sen :)
Ha en fortsatt bra helg!
Pusss