Lycka

Hade en toppenförlossning även denna gång. Vaknade strax före 2 på natten till igår. Behövde på toa och kom på att det var ju så det startade när Thea skulle födas. Tyckte mig känna en svag värk och väckte Jonas och sa att jag trodde jag haft en värk. Sen den kommande halvtimmen så kom det tre svaga till. Bestämde att vi nog skulle ringa in till förlossningen med tanke på att det gick hyfsat fort när Thea skulle födas. Men vad skulle vi säga till förlossningen? Ja, det var vårt(mitt) stora problem. Så jag slängde nr åt sidan och släckte lampan och la mig ner igen. Kändes så fånigt och säga Hej jag heter Madeleine och tror jag har värkar...haha=) Men efter några minuter så tog jag mod till mig och ringde och sa precis så. Sa även att jag inte vet riktigt vad jag ska säga=) Hon frågade om det var mitt första barn. Nä, fjärde sa jag. Då skrattade hon och tyckte väl jag borde vara van eftersom jag ringt förut. Hon sa vi borde komma in på en koll eftersom dom andra kommit rätt fort, och eftersom vi har en bit att åka. Kunde ju inte bli värre än att vi fick åka hem igen. Så sant så.
Ringde Lena som kom hit och sov med barnen medans vi åkte in. Tack Lena<3
Hade några svaga värkar på vägen in, men inte så att dom störde mig. Bloggade lite och försökte ha koll på Jonas så han inte skulle köra för fort=)
Vid kvart i fyra kom vi fram. Men då var ju nästa bekymmer...vad skulle vi säga när vi plingade på dörren?? Funderade lite på det, men plingade tillslut. Till min stora lycka var det ingen som pratade med mig i den där tel, utan det kom en o öppnade dörren på en gång ist=)
Blev hänvisade in i ett undersökningsrum. Fick lägga mig och mäta värkar och bebisens hjärtljud. Värkarna var fortfarande så där fjuttiga. Sköterskan gjorde en undersökning och jag var bara öppen 4 cm. Trodde jag skulle börja grina! När jag kom in med Thea var jag ju fult öppen och tänkte att nu kommer det ju ta ett helt dygn innan det blir bebis.
Sköterskan bad mig byta om och så skulle jag få ett förlossningsrum iaf. O faktiskt så fick jag onda värkar då. Tror kl var vid halv fem då.
Bad till o med om bedövning. Fick spinal. Aldrig haft förut, men faktiskt kanon! Om man bortser från klådan jag fick.
Helt plötsligt var allt en fröjd=) Den lades strax före halv sex.
Sa till Jonas att nu när jag inte har några värkar(kände dom ju inte alls) så lär det ta ännu längre tid innan det kommer en bebis. Lite halvt besviken.

Vid sex kom barnmorskan in och sa att det var dags o kika läget. Fullt öppen och dags för bebis=)
Det var jag inte beredd på. Hon hämtade nå bord med saker på och bad mig börja krysta. Jaahaa ok, svarade jag och gjorde som hon sa. På andra krystvärken var en liten gosse född<3 Den ena barnmorskan hann inte ens få på sig vantarna=) Så det tog nog inte längre tid trots spinalen. O gjorde de det så var det värt det. 2½ timma efter att vi kom in, 06.11, föddes en liten kille på 3848 gram och 51 cm<3
Så liten, men så mycket att älska<3

Tog mig en dusch så snart jag fick. Sen låg vi bara och snusade på våran kille<3
Vid tolv, när han var 6 timmar gammal, lämnade vi förlossningen och åkte hem.