Den där någon

Snart är året slut. När året började så hade jag ofta en tjej här hemma som kunde komma gråtandes hit ist för att gå till skolan, för hennes mamma var så elak mot henne. Kallade henne för elaka saker och idiotförklarade henne till tusen. Försökte stötta och lyssna på den här tjejen och allt hon fick utstå och höra av sin egen mor. Funderade några gånger på att anmäla mamman till soc, så illa va det. Men jag gjorde det aldrig. Ist öppnade jag hela mitt hem till den här tjejen. Hon kunde komma när som på dygnet, och hon fick alltid ringa. Skulle hon göra saker med kompisar som kostade pengar så fick hon inga av sin mor, för hon tyckte de ynkla månadspengen skulle räcka till det. Av mig fick hon alltid pengar. Spelar ingen roll hur lite eller mycket pengar jag hade,  jag tyckte att det var min skyldighet att hjälpa henne. Mobilen hennes tankade jag också åt henne ett flertal gånger. Jag höll den här tjejen hårt bakom ryggen och försvarade henne om det var något. In i det längsta.
Men sen kom det till en punkt där den där tjejen, av ren rädsla för sin mor, spred en massa med dravvel om mig för att hennes mor upptäckt hennes skolk. Ist för att säga som det var, så sa hon att allt var mitt fel. När allt jag gjort var att lyssna, stötta och ta hand om henne.
Sen den dagen hörde jag inget mer. Hennes mor hängde ut mig(vad jag fått höra och fått utskrivet på papper) på sin blogg, och snackat så mycket skit om mig så det finns inte. Det hon skrev är rent förtal, och hon kränkte mina barn i inlägget hon skrev. Men jag har det utprintat. Mamman är en sån som gärna är hemma om dagarna ist för att jobba, kränker sina nära och kära bakom ryggarna på folk, pratar skit om dom flesta bakom ryggarna på dom som hon sen umgås med(kommer en dag när dom får veta).  O hon kommenterar alltid hur fula andras barn är och hur fula kläder dom har, även folk som går på samma öppna förskola som henne och folk hon släpper in i sitt hem som sina "vänner". Varför gör man så som människa? Mår hon bättre av det? Mår hon bättre av att folk ska tro att hon är så jävla bra? Hon har förlorat dom som hon växt upp med, pga hennes snedvridna beteende. Folk fattar, folk pratar....om hon bara visst det själv så kanske hon skulle sluta med det hon gör och be folk om ursäkt. Men ist tror hon att alla tycker om henne. Tycker det är tragiskt. Tycker det är tragiskt att hon går och anklagar en annan människa för mordförsök på hennes son, när det i själva verket var hon själv som åstadkommit det lilla som hände.
Det kommer en dag när folk inser vad det är för någon dom har att göra med, o den dagen kommer hon stå helt ensam. Den enda hon har kvar är sin mor, som i sin tur också pratar så mycket skit. Om henne, och hennes barn.  Tycker synd om henne faktiskt. Tycker synd om tjejen som ofta var här. Även om hon ofta kom för hon behövde gråta ut och någon att prata med.
Ibland tänker jag på tjejen. Som numera har blivit "någon". Jag hoppas hon har det bra bakom den tuffa fasaden hon visar utåt.