Så sällan jag loggar in här på bloggen från datorn, bloggar ju alltid från mobilen. O från den ser jag inte kommentarerna som ska granskas innan publicering. Men nu i pausen i Ensam mamma söker så loggade jag faktiskt in mig.
O ena kommentaren lyder så här...av en anonym såklart...
Vilken mobbare du är! Sluta prata illa om folk du inte känner. Och att
kritisera barn för du tycker dom är fula och deras föräldrar för dom är
tjocka enligt dig. Njuter du av att mobba och tro att du är bättre än
andra? Du är hemsk och saknar empati . Tack gode gud att sånt här kommer
fram som du sprider. Klasskamrater och lagkamrater pratar man inte illa
om tänk på det innan du öppnar munnen nästa gång. Glad och positiv som
du själv kallar dig för verkar vara nåt du tror själv. Måste man kränka
alla som är fula och feta kan man inte vara så glad o positiv. Dina ord
du sagt kommer jag inte vara tyst om. Kränkningar är du bra på.
Orkar man ens bry sig eller? Vissa ord skrev jag ju själv i ett inlägg (
HÄR) för ett tag sedan om en viss person, så konstigt att dom nu hamnar som kommentar på mitt inlägg...?
Är så trött på folk som inte kan stå för vad dom säger/sagt och är så trött på folk som dömer utan att känna. Inte för jag stött på det sistnämnda, men trött på det iaf.
Det finns bara en i den här stan som påminner om beskrivningen här ovanför o det vet vi ju alla vem det är.
Har man så mycket fritid i sitt liv kanske man ska lägga den på annat än o försöka smutskasta o kränka andra.
Eller är det bitterheten av sin förlorade familj som spelar vissa ett spratt?