Snart har det gått två månader sen vår lilla donna blev dålig. O inte i sin vildaste fantasi skulle nån som träffar henne idag kunna tro att hon var så risig som hon va. När jag såg henne kräkas allt blod blev jag supernojig o trodde det var kört. Halva sängen hon låg i va blodig. O väggen ovanför huvudkudden va blodig. Men när ambulansen kom blev jag rätt lugn. Visste vi hade god hjälp nära. Sen var jag lugn ända tills jag ser att vi åker me blåljusen på. Dom i ambulansen verkade så lugna o sansade så jag förstod nog inte allvaret. Förns vi kom fram o alla människor i vita rockar tog henne o rullade in henne på operationssalen. Tunga var mina steg ut från salen. O ensamt att sitta på en stol rakt upp o ned medans hon akutopererades. När operationen var klar o hon låg på uppvaket på intensiven så kom op läkaren o berättade att op hade gått bra. Men att Thea förlorat en hel del blod o skulle behöva blodtransfusion. Förmodligen hade blodet runnit ner från dom trasiga blodkärlen i halsen o gottat sig i magen innan det tillslut kom ut.
Blek som en liten fis var hon. Men glädjen o lyckan o energin som bara Thea har återfanns rätt snabbt igen efter transfusionen<3
Usch :(( allt kom så fort när detta hände :( Tur att ni ringde ambulansen och kom in så fort! Och tur att det finns folk som ger blod så det finns när det kommer till sånna här situationer! <3
SvaraRadera