I dag var olyckan framme igen. Går inte många dagar emellan olyckorna känns det som. Är ju bara 4 dagar sedan han tog bort tejpen på armen. Och det ärret som blev på armen är inge vidare fint. Dom skulle ha sytt några stygn där ist för o bara tejpa det. Det är verkligen jättefult! Men det är inget att göra något åt nu. Dom hade sagt inne på akuten att dom hade fått ihop såret bra med bara tejp, men det måste ha släppt eller något. Tur att det är på insidan på underarmen.
Men idag iaf...Jag, älsklingen och Thea var precis på väg in till stan. Hade satt fast Thea i bilen och skulle precis åka när Benjamins fröken ringer och berättar att vi måste ta oss till skolan för han hade sprungit in i en bänk i klassrummet. Snabbade oss ner dit och letade reda på vart skolsyster fanns, eftersom han var där. Kom in i rummet och där på en stol satt min lille son på en stol och såg helt skärrad ut. Han hade grinat och han var helt nedblodad. Han skrek lite när dom skulle titta på såret. Han hade återigen tur i oturen! Det var inte självaste ögat, som läraren hade sagt. Det var ögonlocket.
Skolsyster tittade på det och sa att vi skulle åka in med han. Satte oss i bilen och gjorde det. Åkte till vårdcentralen med han. Där tittade dom också och tvättade rent det. Det är ett jack i ögonlocken på ca 2 cm. Men dom sydde inte, utan dom tejpade det. Men det tror jag kommer att bli ett snyggt ärr, ser så ut iaf.
Efter vårdcentralen så åkte vi och köpte glass och åkte hem och mös lite. Såklart behövde han inte gå tillbaka till skolan nå mer idag.
Dom sa på VC att det kan bli svullet runt ögat nu och blått. Men jag tyckte att det såg fint ut efter några timmar. Om det nu kan bli fint...det var ju lite svullet och hängit redan då, men inte så mycket. Däremot så blev det mer svullet nu under kvällen=( Får se hur han ser ut imorgon när det är skolavslutning=)
Han e då helt otrolig, vi räknar dagarna till nästa grej! Jaja som sagt, fick höra att när de e mycke akutenbesök i unga år blir de riktiga män! Hälsa pöjken o tjejerna!
SvaraRaderaKramar från oss i lilla Arboga